Mot alla vindar
(du som kommenterade att jag glömde några viktiga australienska serier, jag tar på mej.. ska spana in dem!)
Jag lyckades hyra mot alla vindar och prioriterade den mycket vackert = högst dvs nummer 1. Nu har jag sett alla på en vecka. Så fantastisk bra. Jag gillar 80-tals tv-serier faktiskt.. och att det är från Australien är ett plus!
Läste runt att serien var populär på början av 80-talet när den sändes på svensk tv.. tyvärr var jag alldeles för ung för att kunna minnas. Men någon av er kanske gör det? Vad jag förstått var miniseren lika populär som t ex Nord och syd :)
Det finns väldigt fåtal filmer som skildrar hur straffångar har det, mindre om de är kvinnor när de fördes från Europa till Australien på 1800-talet. Det är just vad miniserien handlar om och så kärleken förstås :) Kvinnan dömdes.. (för så mycket småsak) och lämnade Irland, hela familjen för sju år i Australien.. som ni vet tog det MÅNADER att åka färjan till down under.. ca 8-9 månader har jag hört..och sen fick män välja vilka kvinnor de vill ha och bestämma vad för arbetsuppgifter de ska ha så att de kan betala av deras straff. Hemsk!!! Se den!
Nu ska jag berätta om den första döv människa som anlände till Australien. Kvinnan hette Elisabet Steel och hon blev dömd för snatteri i London 1787 efter att ha tagit en mans klocka. Hon fick fängelse i London och det var svinkallt då Themsen blev till is.. men hon överlevde och fördes till Australien med 200 andra straffångar. Enligt boken så var förhållanden omänskligt och det tog flera månader. Elizabeth svalt och upplevde nog många hemska saker nere i källaren på båten (jag fick bättre uppfattning när jag såg miniserien) Sen bodde hon i en tält med övriga fångar och gifte sig med James McKay som var också en fånge. Sen flyttade de till Sydney. Elizabeth dog ungt året 1795.
Ni får definiera "ungt", det står inget om när hon föddes. Men det står "hon dog troligtvis av all lidanden som hon fick gå igenom" jag antar att hon måste ha vart runt 15 år..när hon dömdes alltså och dog runt 22 år kanske.. eller ja vi kan alltid gissa.. Hon finns i mina tankar.
Jag lyckades hyra mot alla vindar och prioriterade den mycket vackert = högst dvs nummer 1. Nu har jag sett alla på en vecka. Så fantastisk bra. Jag gillar 80-tals tv-serier faktiskt.. och att det är från Australien är ett plus!
Läste runt att serien var populär på början av 80-talet när den sändes på svensk tv.. tyvärr var jag alldeles för ung för att kunna minnas. Men någon av er kanske gör det? Vad jag förstått var miniseren lika populär som t ex Nord och syd :)
Det finns väldigt fåtal filmer som skildrar hur straffångar har det, mindre om de är kvinnor när de fördes från Europa till Australien på 1800-talet. Det är just vad miniserien handlar om och så kärleken förstås :) Kvinnan dömdes.. (för så mycket småsak) och lämnade Irland, hela familjen för sju år i Australien.. som ni vet tog det MÅNADER att åka färjan till down under.. ca 8-9 månader har jag hört..och sen fick män välja vilka kvinnor de vill ha och bestämma vad för arbetsuppgifter de ska ha så att de kan betala av deras straff. Hemsk!!! Se den!
Nu ska jag berätta om den första döv människa som anlände till Australien. Kvinnan hette Elisabet Steel och hon blev dömd för snatteri i London 1787 efter att ha tagit en mans klocka. Hon fick fängelse i London och det var svinkallt då Themsen blev till is.. men hon överlevde och fördes till Australien med 200 andra straffångar. Enligt boken så var förhållanden omänskligt och det tog flera månader. Elizabeth svalt och upplevde nog många hemska saker nere i källaren på båten (jag fick bättre uppfattning när jag såg miniserien) Sen bodde hon i en tält med övriga fångar och gifte sig med James McKay som var också en fånge. Sen flyttade de till Sydney. Elizabeth dog ungt året 1795.
Ni får definiera "ungt", det står inget om när hon föddes. Men det står "hon dog troligtvis av all lidanden som hon fick gå igenom" jag antar att hon måste ha vart runt 15 år..när hon dömdes alltså och dog runt 22 år kanske.. eller ja vi kan alltid gissa.. Hon finns i mina tankar.
Kommentarer
Trackback